Dela nyhet
Oringen 2022, Uppsala - ur Noas perspektiv
3 aug 2022 5 kommentarer
Starten på Äventyret
Förväntningarna skyhöga, när Oringen väl började närma sig insåg man hur mycket man faktiskt hade saknat det. Första inställda året var jobbigt, men en oringenfri sommar 2021 var i alla fall för mig inget problem då jag redan vant mig året innan. Hursomhelst så gjorde sig alla känslor påminda när dagarna började räknas ned. Själv hade jag inte mycket tid hemma innna Oringen. Jag kom hem från en roadtrip i Norge så sent som fredagen innan. Det gav en dag att packa, fixa samt vila, kanske i minsta laget men det gick fint. Så snäll som pappa är stod husvagnen dessutom redan redo på campingen när vi anlände på söndag förmiddag. Efter lite småfix i vagnen samt en massa socialiserande med invigning och discgolf etcetera, blev det en liten löprunda som i praktiken inte blev så liten. I sällskap med Elias med flera irrade jag runt i Gottsunda en bra stund innan jag tillsut hittade tillbaka. Det kanske inte var optimalt med så långt för de tävlande i gänget men för mig gjorde det mindre då jag tränat i Uppsala i ett år och därmed bara fick springa öppen klass. Väl tillbaka i alla fall var det sovdags för att vara utvilad till vad som komma skulle.
Etapp 1 - Äntligen
Dagen för första etappen var här och de flesta tog cykeln till arena “Pattons hage”. Ett tåg av orienterare ringlade genom Gottsunda centrum från tidigt på morgonen. Framme på arenan var spänningen på sin topp. Täby hade sen start så vi började inte röra oss mot start förrän efter värmen hade kickat in rätt så ordentligt. Jag och vår under oringen inneboende Simon från Rodhen hade en tät kamp i Svår 7,5, men det var inte höjden av Täbys prestationer. En del missade vilket inte är så konstigt på en första oringenetapp, och dessutom i svåra Nåsten. Täby hade trots det en del riktigt fina prestationer. Vi hade nämligen hela 13 löpare topp fem i sina respektive klasser varav 4 etappsegrare! På arenan sålde arrangörerna en fantastisk lunch dessutom som jag fick chansen att smaka, en vidareutveckling på den numera klassiska orienteringswoken fast med ris. Den skulle nog kunna kallas för nasi goreng. Efter en bra dag på arenan bar det av hemåt där alla gjorde vad de ville, antingen vilade man eller socialiserade med vänner samt gjorde någon av alla aktiviteter Uppsala och Oringen erbjöd. Oringentorget var redan denna första dag välbesökt. Där erbjöds dessutom ett otroligt roligt oringenspex i samband med prisutdelningen alla etapper förutom sista.
Etapp 2 - Lagom
Under de tidiga morgontimmarna upplevde nog många att det var svårt att sova denna andra oringendag. En ganska kraftig regnskur spelade nämligen på tält och husvagnstak på oringencampingen under nattens andra halva. Till allas glädje hade regent i alla fall respekten nog att röra sig vidare lagom till de första började vakna. Resten av dagen blev likt alla andra dagar fantastisk. Det unika med denna etapp ur mitt perspektiv var dock att det inte fanns så mycket unikt. Denna andra etapp var verkligen vår klassiska oringenetapp. Långdistans, svårt men inte supersvårt, bra prestationer men inte överdrivet bra, fint väder men inte jättefint, bara lagom: Det enda som stack ut för mig var det faktum att deltagarservice på arenan kraschade totalt vilket gjorde att jag fick springa med en handskriven nummerlapp. Alltid något. Senare på eftermiddagen blev det minsann ingen vila för mig i alla fall. Vissa firade 2,5 etappen med ölol och allt men jag och en handfull andra utforskade istället en närliggande discgolfbana som visade sig vara riktigt svår.
Vilodag, eller?
Vilodag och vilodag? Inte var det någon vilodag för mig inte, andra kanske vilade men jag lyssnade minsann på oringens namn för dagen: “aktivitetsdagen”. Först årtiondets inomhusorientering. Ett minst sagt speciellt tävlingsområde, nämligen IKEA i Boländerna. Det var verkligen en dröm som uppfylldes. Det är omöjligt att beskriva i ord hur otroligt speciell upplevelse det verkligen var. Jag lovar att minst 10% av deltagarna någon gång tidigare i livet tänkt tanken: “tänk att springa orientering här i varuhuset” när de var och handlade möbler. Tyvärr blev jag själv ej godkänd på grund av en stämpel som inte tog. Men vi har ju faktiskt den absoluta sverigeeliten på indoor orientering i klubben, nämligen Hugo Sjölander och även Elias Ljungdell som båda tidigare har haft stora framgångar i stora indoororienteringstävlingar. I just denna speciella tävling nådde Hugo störst framgångar då han placerade sig på en 7de plats av de 327 tävlande. Efter tävlingen i alla fall blev det billig köttbullsbuffe i IKEAs restaurang och därefter hemfärd samt för mig ännu mera discgolf. Discgolf är verkligen en populär andra sport bland orienterare för det var många andra på banan.
Etapp 3 - Utmaningarnas utmaning
Torsdagen bjöd på kanske den svåraste av de fem etapperna. Så svårt att jag pratandes med en av mina arrangörsvänner fick uppdraget att gå ut i skogen och hjälpa barn som sprungit fel. Tydligen ett extra stort problem just denna etapp. Jag mötte i alla fall tillslut en del intressanta karaktärer i skogen. Vi hade den glada britten Pia, den förvirrade gubben som ramlat och struntade i att gå till sjukvården, samt framförallt den slaviska tanten tom pratade på sitt eget språk som om jag skulle förstå. Hon blev hursomhelst tillsut vägledd in på en stig mot sin kontroll varefter hon direkt gick in i skogen i motsatt riktning. Hon dök även upp på samma ställe igen ett antal gånger timmen som följde. För övriga i klubben var det en tuff dag, tillsammans med etapp 4 den lägst presterande etappen med endast 9 placeringar topp fem, vilket i och för sig inte är så dålig lägsta nivå då det fortfarande var ungefär 7,3% av klubbens löpare denna etappen. Fint väder var det i alla fall och utnyttjade det gjorde jag minsann. Efter mitt volontära funktionärsarbete var slut blev det prova på MTBO sprint i Stadsskogen vilket var otroligt kul och därefter återigen mer discgolf.
Etapp 4 - Lunsen sållar
Fjärde etappen erbjöd en otroligt vacker men tekniskt svår och utslagsgivande medeldistans i hjärtat av vackra Lunsen. För de lättare banorna var på dagens etapp något lättare än etapp tre, men de svårare var minsann lika utmanande om inte mer. Täby likt dagen innan visade som sagt en otroligt bra lägstanivå, men dagen var också en dag av stora bommar. Det är nämligen så i Lunsen, att när man väl är fel och inte vet var man befinner sig, så är det otroligt svårt att läsa in sig. Detta betyder att alla bommar blir mycket större vilket syntes idag. Det kanske är lite sent att börja berätta om det nu men bättre sent än aldrig. Två viktiga delar av oringen är dels de klassiska “färska remmarna” som var lika goda i år som alltid och som jag hoppas alla täbylöpare tog chansen att smaka. Ett annat betydande oringenfenomen är klubbfikat. De flesta kvällar dukar klubbarna upp bord på campingen där de sitter och pratar om dagen eller vad som helst och fikar tillsammans, en mysig tradition. Faktum är att denna fredag bjöd på det viktigaste av täbys klubbfikan då det var dagen före sista etappen och därmed det sista klubbfikat för detta oringen.
Etapp 5 - Rafflande avgöranden
Med stor spänning gick många och lade sig på fredagen inför lördagens avgörande. jaktstart för de flesta, tyvärr inte för de mindre klasserna men jag ska inte bli för politisk… Täby hade hursomhelst 14 löpare som startade topp fem i sina respektive klasser inför sista etappen. Tyvärr gick inte jaktstarten som tänkt för alla våra löpare, vissa tappade andra behöll sin placering. Det hela slutade iallafall med det absolut fantastiska resultatet; 12 löpare totalt topp fem i sina respektive klasser. Det betyder också en stor förbättring sedan 2019 då samma siffra var 7 löpare. När sista etappen var löpt fick några täbylöpare chansen att byta bort vår vackra tävlingströja mot en australiensisk dito som ett roligt fenomen populärt bland internationella löpare och tävlingar. Riktigt roligt tycker jag dessutom personligen att det är! Efter det var det hemfärd mot capingen, varefter vissa vilade inför kvällens festligheter och andra packade ihop för hemfärd.
Som slutsats kan jag väl säga att vi nog kommer minnas detta oringen som ett ganska bra oringen. Trots en del strul för arrangörerna under veckan blev inte deltagarupplevelsen på något sätt försämrad och i alla fall jag hade en fantastisk vecka! Nästa år får vi ett något annorlunda oringen i Åre med ett annorlunda koncept. Vi hoppas såklart också på ett stort täbydeltagande även då.
Kommentarer
Jonas Persson 3 aug 2022
Familjen Persson välkomnar er alla till Åre. Vi har förberett Trillevallen och de första två etapperna till perfektion! Bara 51 veckor kvar!
Martin Trossing 3 aug 2022
Kul läsning! Väl berättat Noah.
Åsa Bergström 4 aug 2022
Tack för resumé Noah! Kul att höra litet mer från er som var på plats hela tiden, och dessutom sprang "vanliga" O-ringen. Själv körde jag MTBO-oringen för första gången - riktigt kul det också! :)
Johan Palmgren 4 aug 2022
toppen läsning
Anders Hänström 4 aug 2022
Bra skrivet