Dela nyhet
Ålandslägret upplevd av en nybörjarfamilj
11 apr 2022 2 kommentarer
När orienteringen drog igång igen efter vinteruppehållet var vår 10-åring taggad över att ha blivit uppflyttad till gula gruppen. Och till vår förvåning så taggad att han ville åka med på första lägret innan säsongen ens börjat. Spännande!, tyckte båda vi totala orienteringsnybörjare till föräldrar, så vi anmälde oss alla tre till helglägret på Åland. Vi som åskådare dock. Med föredömlig information och bokningsarrangemang från klubben inför resan var det bara att ge sig av på den härliga vårresan. Eller vinterresa blev det visst. Minusgrader och snötäcke i skogen och våra nybörjartag visade sig direkt - ingen vinterjacka med. Eller handskar, mössa och långkalsonger… Visst, jag skulle ju inte springa men åskådarna är ju också utomhus… Orienteraren hade i alla fall med sig det han skulle. Och med mekarhandskarna i bilen, tredubbla tröjor och den gamla Stenmarksmössan som ligger undangömd in case of emergency löste det sig med värmen ändå.
Första utlandsresan på länge kändes exotisk, till och med till Åland. Med bilen genom en beckmörk ö från hamnen i Eckerö till Mariehamn missade vi nästan att hotellet låg bredvid Mariehamns sevärdhet - fyrmastaren "Pommern". Någon beskrev träffande atmosfären på hotellet som Mallorca på 80-talet, med loftgångar och restaurang i medelhavsinredning. Poolen hade dock ett istäcke denna helg. Har nog aldrig hänt på Mallorca.
Frukosten var till belåtenhet och det var bäst att ladda så mycket energi som möjligt inför både träning och tävling under dagen. Vi tog oss till träningen på andra sidan Åland och började vår orienteringskarriär. Även om vi var nybörjare var det hemskt svårt att förstå var på kartan vi var. Våra hjälpsamma klubbkamrater förklarade då vänligt för oss att vi hade plockat fel karta. Så vår orienterare stack iväg med några killar med rätt karta och vi föräldrar strosade runt i solen i den morgonfriska Ålandsskogen. Riktigt trevligt blev det, men lite nyfiken var jag ändå på vart kartan hade lett oss i den oväntat bergiga terrängen.
Åland i början av april är ganska stängt. Det märkte vi nog alla när det var dags för lunch på egen hand. Enklast blev att ta sig tillbaka till Mariehamn igen, även om tävlingen efter lunch också den var på andra sidan Åland. Så klart ön ska utforskas!
Vi var med på ett par tävlingar förra året, så det kändes bra att känna igen proceduren med starttider, TC och allt runtomkring. Också intressant att se det som skiljde sig, som t ex EMIT-bricka istället för SI-pinne. EMIT var tydligen bättre eller sämre, beroende på vem man pratade med. Och priset i form av "Sips" var uppskattat av orienteraren. Roligt att se så många orienterare från så många klubbar. Vi hade naivt föreställt oss ett litet träningsgäng från Täby och ett från Ålandsklubben. Det här var ännu bättre! Glada orienterare kom en efter en spurtande i mål. Vår orienterare syntes inte till, han borde vara i mål för länge sen. Har det hänt nåt i skogen? undrar förstås mamma, så pappa går till starten för att spåra. Då dyker vår glada orienterare upp i mål. Han hade sprungit åt fel håll på kartan och hamnat i branterna som vette mot havet. Tack vare orienteringsträningen förstår han att han i så fall helt enkelt kan följa branterna i sidled till målet. Lång tid i skogen, men ingen incident, däremot ett utforskande rikare och gladare. Tur att inte mamma var med på branterna.
Hela glada gänget samlas sen tillbaka på hotellet i Mariehamn för gemensam middag. Kul att lära känna andra orienterare och orienteringsföräldrar under avslappnade former! Ungdomarna försvinner snabbt ut i korridorerna och leker spioner eller något, medan vissa av oss föräldrar hittade en kran med två bokstäver på. Lång dag avslutas med skratt och spring, som sig bör.
Söndagen bjöd på en lika kall tävlingsdag strax över nollan och en bansträckning inte så nära branterna den här gången. Orienterarens första ord i mål "Det här var så kul!" Så idag tog själva transporten dit längre tid än tävlingen. Det gav oss gott om tid att utforska mer av ön. Vi hittade nu Pommern, samt både ett intakt 1300-talsslott och en nästan utplånad 1800-talsfästning. Bättre kvalitet förr?
Under hemresan, även den med Eckerölinjen, samlades vi återigen för en gemensam middag. Och precis som kvällen innan, försvann ungdomarna ut i korridoren i spring och skratt, medan en del föräldrar hittade boxar med två bokstäver på i affären.
Tack för en mycket välarrangerad lägerresa och övriga som gjorde denna helg både trevlig och minnesvärd!
Vår orienterare är nu supertaggad för säsongen och pappa har nästan bestämt sig för att dra på träningskläderna och hänga med ut i skogen nästa tävling, i sin egen klass.
Vänliga hälsningar
Erik och Kristine med Valter
Kommentarer
Sofie Åberg Wiklund 11 apr 2022
Vilken upplevelse! Så kul att läsa! Vad glad jag blir att höra att Valter är så taggad och att även du är sugen Erik.
Martin Trossing 12 apr 2022
Fantastiskt roligt att läsa och extra kul att orienterarens entusiasm smittat av sig!